solu

Vad glad jag är att jag köpte dessa skor, inga benhinne känningar.
Det var några dagar sedan jag tog mig ut för att springa, har istället jobbat på som bara den med ved i stugan.

For hem igår från stugan för att gå på Arne Sundstöms begravning.

Arne blev nästan 89 år gammal, en av de sista jägarna av sitt slag.

Jag hade förmånen att få jaga med honom några höstar då jag var dit lejt som hundförare.
Jakt markerna deras är väl inte de bästa men det är ett trevligt gäng.

Sista gången jag var dit är nog ca 9 år sedan.
Jonas skulle gå med Pimmen tillsammans med en från jaktlaget, själv så satt jag på pass.
Det tog inte länge så började Pimmen att skälla och de fällde kalven, hunden hade inte fått nog så han fortsatte med kon.

Han hade nog skällt ett par timmar då jag mötte en sur och irriterad Arne.
Han hade gjort upp eld en bit ifrån de andra, när vi kom till honom så uppstod följande samtal.
-Ska vi inte skjuta kon ? frågade Arne oss.
-Det får ni bestämma, svarade vi ,för vi var ju bara hit lejda.
-Jag tycker att någon som inte fått skjuta ska få gå dit sa Arne.
-Ni bestämmer, svarade vi.
-De ska bara spara och spara hela jävla hösten, sa Arne med mycket irritation i rösten.

Hade jag vetat då, vad jag visste nästa morgon kl 09,00 när vi fick tillbaka hunden, så hade jag hållit med honom.
Kon gick inte att skrämma iväg inte heller kunde vi locka in hunden.
Till råga på allt så gick pejlaren sönder och det blev storm på kvällen så vi slutade höra något.
Fick tillbringa natten med att vänta uppe på berget Vallsnovare.

Morgonen efter så fann vi hunden liggande vid kalvslaktet.
Troligen så hade han sovit där.

Arne han hade nog tänjt på jakttiderna under sitt aktiva jaktliv.
I bilen så hade han med sig både kulvapnet för älgjakt men även hagelbössan fanns med om han skulle träffa på något annat vilt.

Tyvär så har jag ingen bild att visa på denna härliga man med glitter i ögat och ett glatt lynne.