solu

Undrar vad Lappgubben som hade ägt huset i Seidegava hade sagt om dagens vedhantering.
När vi köpte stugan i Sedídegava så fanns där i ved"lårn" små klyven björk ved.

Då snackar jag om fin klyvet, nästan stickor.
Att sedan betänka att björkarna där uppe är inte så lättklyvet vet alla som varit i fjällregionerna.
Det lilla som fanns kvar i vedväg hade nog varit någon timmes arbete för dem.

Idag orkar inte folk ha ved för det är så mycket arbete med den.
Har vi blivit lata?
Eller väljer vi att vara bekväm?

Hur som helst så är det så skönt att elda med vet i vårt hus som är gjort för vedeldning.
Vi har elpatroner också men huset blir inte riktigt varmt tycker jag.



Här klyvs och kapas det i full fart.



Jag minns som barn när de klöv ved med gigantiska klyv yxor, vilket slit.
Men människor då var vältränade på ett naturligt sätt så de klarade det galant.

I Stugan har vi en liten klyv där jag brukar stå och klyva en stund då och då.
Jag är väl lite konstig men jag finner en slags ro med detta att i ett slags monotont arbete se hydralklyven fara fram och tillbaka i ett tempo som jag få acceptera.

Jag är ju en människa som är lite på!!, vill få något gjort har jag lite att göra så far jag ut en sväng med någon hund. Därför behöver jag detta monotona någon gång då och då för att landa någonstans i mig själv.

Att man sen får gratis styrke träning är bara bonus.

Kunde inte själv vara med i år för mitt ordinarie arbete men vill TACKA alla som varit med och hjälpt oss.
Klas, Pappa, Thomas G och Rasse.
Min mamma för markservicen.

Tusen och åter tusen Tack !!!